Nu ska jag berätta lite om mig själv .
Jag heter Emina Hajdarpasic , bor i Hudiksvall med min mamma,låtsas pappa och en av mina brorsor. Min andra brorsa bor i Söderhamn själv.
Jag är född den 16 april 1995. Jag har haft ett ganska onormalt liv om man gemnför med en vanlig tonåring.
Mina föräldrar är från Serbien men jag föddes i Tyskland. Jag har rest runt o bott i väldigt många länder.
När jag var 4 år så bodde jag,mamma,pappa och mina brorsor i USA , sen så skiljdes mina föräldrar så jag,mamma och mina brorsor flytta runt i världen. När vi flytta till Sverige så träffades min mamma och låtsas pappa och då blev det att vi bodde kvar här. Jag är väldigt glad att vi stanna kvar här i Sverige eftersom jag har lärt känna så många underbara människor här, vet absolut inte vad jag skulle göra utan dom. Men jag är endå väldigt ledsen att jag är så långt ifrån min pappa som bor kvar i USA. Vi har kontakt o så men vi träffas typ aldrig har inte träffat han på ungefär 8-9 år. Men iaf när jag flytta till Hudiksvall så börja jag i en skola som heter Håsta skolan. Jag börja där i 5:an.
Jag kände ingen och var väldigt osäker, men jag hade redan bytt så många skolor så jag va faktist lite van.
Men det gick faktist bra, första dagen fick jag jätte många vänner. Senare när jag börja i högstadiet så gled alla nästan isär utom jag och 2 av mina vänner från Håsta skolan och det var Maja & Ibbe.
Nu går vi i samma klass fortfarande och vi har verkligen bra kontakt. Jag har faktist mått dåligt för det mesta i mitt liv, men jag har haft folk som jag kan prata med , men mest av allt mina vänner kan jag verkligen prata med om allt.
Jag har mått bra ett tag men efter Miranda dog som var min BÄSTA BÄSTA vän som har jag mått väldigt dåligt, jag har inte kunnat  få min koncentration tillbaka i skolan eller nått, skolan går väldigt dåligt för mig nu och när jag är själv kan jag bara sitta o tänka på allt o då kan jag börja grina hur lätt som helst.
Men jag försöker mitt bästa att klara av allt , men när jag mår som bäst är när jag är med mina vänner då har jag inget oro för nått.

Så nu har jag berättat lite om mig, orkar inte skriva mer.